Norra Latin, skriven av Sara Bergmark Elfgren, utspelar sig i ett alternativt Stockholm där Norra Latin fortfarande är en gymnasieskola såväl som en av de skolor som är svårast att komma in på. Under 40-talet skedde en tragedi där en lärare dog under en föreställning och en elev försvann spårlöst. Händelsen har levt vidare som en vandringssägen bland eleverna på skolan och är också en röd tråd som slingrar sig genom berättelsen.
Tamar är uttalat lesbisk och är olyckligt kär i Clea. Även om Clea säger sig ha varit tillsammans med en tjej i det förflutna så tror Tamar inte att hon har så stora chanser. De lever nämligen helt olika liv. Tamar har flyttat ner från Östersund till Stockholm, bor inneboende i Bredäng och är på botten i den sociala hierarkin. Clea däremot har en skådespelande mamma, har själv varit med i flera produktioner och lever i en priviligerad tillvaro i den absoluta toppen av skolans hierarki. Att Clea lever i ett ohälsosamt och destruktivt förhållande med sin pojkvän Tim minskar Tamars chanser ytterligare.
Det här var en bok som var svår att lägga ifrån sig. Utöver själva mysteriet som boken grundas i så vävs en trovärdig bild av hur det är att leva i ett destruktivt förhållande fram. På grund av det upplevde jag bitvis att den var frustrerande att läsa. Men den är så välskriven och engagerande att jag ändå behövde läsa vidare. Jag behövde veta hur det gick för karaktärerna. För författaren har verkligen lyckats med att skapa både huvudkaraktärer och bikaraktärer som jag bryr mig om.
De sociala svårigheterna som karaktärerna stöter på känns verkliga på ett sätt som många författare inte lyckas med. Mysteriet är engagerande och Tamar dras in mer och mer i händelseförloppet omkring den försvunna eleven. Sanningen nystas långsamt fram och alla trådar knyts ihop i slutet.
Boken berörde mig och jag är glad över att ha läst den. Jag rekommenderar den varmt.
